Vi har alltså köpt oss en sockersöt sak till katt som heter Eddie.
Han är en sibirisk katt från *Frostuddens uppfödning av.... Tada... Sibiriska katter!
Hans stamtavlenamn är Eddie Cochran men det kändes lite överkurs att ropa det hela tiden.
Han är en kisse som är full av liv och är på alla bänkar och bord och i alla blommor. Jag är ju då en sån där person som inte accepterar att katter (eller övriga djur) är på bord och bänkar så jag försöker köra stenhårt att få ner honom så fort jag får syn på det. Det som är lite tokigt med sibirska katter är att dem är totalt orädda och alltså går det inte att slamra lite, ropa och klappa i händerna för att få bot honom men vattensprutan har verkligen blivit min bästa vän. Han är faktiskt inte rädd för den heller men då man har sprutat så att det bara rinner om honom så avviker han faktiskt och förhoppningsvis börjar han koppla snart/när han bli äldre. Blommorna våra har fått åka till mamma på obestämd framtid då vi inte pallade att ha jordgolv.
Angående vatten så ser han då man ska duscha, tar sats och kutar in i badkaret med en. När det blir för blöt pyser han men om man vill bada en sibirisk katt så bör det inte innebära en större fight mer än lite stadigt handgrepp.
Vi ska ha våran pojke i avel. Dels för att det behövs för beståndet och dels för att man faktiskt får en liten slant. Men att engagera oss i uppfödning är inte aktuellt alls. Vi kommer nu ställa ut Eddie i augusti för att få lite reklam och att folk ska få upp ögonen för honom.
Det enda vi egentligen behöver göra sen är att få honom avelsgodkänd då han är ett år. Detta kan man göra genom ännu en utställning eller (om jag fattat rätt) genom att ta hem folk som gör det. Om det går så satsar vi på det och slipper en resa till Umeå från Boden. Vi behöver bara få honom avelsgidkänd för att han inte har en svensk stamtavla, eftersom att hans mor-och farföräldrar inte är från Sverige. Har man svensk stamtavla är det ett automatiskt avelsgodkännande. Dock kommer vi egentligen bara genomgå en sorts formalitet med det hela.
Vi siktar in oss på att ge ungefär tre kullar och då har vi gjort det bra med tanke på att vi inte egentligen har honom för avel utan som sällskapskatt.
Efter vi har avlat klart får vi billigare försäkring genom att vi inte behöver ha med avelskydd och sen antar jag att vi inte heller måste vara med i alla olika klubbar heller och då försvinner ju några medlemsavgifter.
Att tänka på vid avel är att se till att hålla inavelsprocenten nere!
Ställ gärna frågor om ni har :)
